Efter en inledning värd ett eget Strixprojekt, komplett med grundstötningar, mentala sammanbrott och en angöring av Hollands kust under annalkande storm lotsade av kustbevakningen via VHF på grund av med de dynamiska sandbankarna okorrelerade sjökorten har vi nu tryggt kommit fram till liberalismens högborg efter en trivsam och stilla kanalfärd genom Nederländernas kanaler. Vi förnekade oss dock inte heller under den sista inseglingen. Mitt mellan två waypoints på sjön Iselmeer ser vi en långtradare närma sig på kollitionskurs något för om tvärs. "Akta din styrbordssida" finns det en regel som heter när man går för motor, vilken vi tvingades stötta med på grund av den skarpa kryssvinkeln i kulingen, och vi tvingas inse att vi både måste väja och acceptera att den svarta streckade linjen på sjökortet inte var en fiskezon utan en motorväg byggd diagonalt över sjön.
Idag har vi legat för ankar och kunnat varva ner. Det bestämde tyvärr även vår gedigna kvalitetsmarindiesel sig för att göra för oklart vilken gång i ordningen, varför alla eventuella planer på ett utforskande av Amsterdams möjligen fler än i ett avseende spännande reglerade infrastruktur förbyttes mot en solig sommardag i motorrummet.
I skrivande stund tänder dock både den och vi åter på alla cylindrar, laddade inför en första längre segling med sikte på Calais, trygga i förvissningen att makterna är med oss efter att vi för första gången på två veckor fått in en relevant väderleksrapport på kortvågsradion. Tack Pappa och BBC.
Vi saknar er alla där hemma. Speciellt Petra, saknar jag dig.
/der Olof och grabbarna glitter
