Vi var nu mycket trötta på den otur vi hade med vindarna och vi satte upp den lyckovätte Micke fått av sin mamma. Dagen efter blåste det fortfarande västligt men vinden hade mojnat, nu lovades det ostlig vind inom ett par dagar och vi gav oss iväg, som vanligt kryssandes. Vi kryssade långsamt mot vinden genom engelska kanalen vilken inte var så trafikerad som ryktet sagt. Dock var det mycket frustrerande att under de pass vi hade strömmen mot oss gjorde vi –0,5 knop mot målet. En morgon vaknar vi av att vinden hade vänt, Spinakern hissades och vi lapade sol som de soldyrkare vi är, vinden ökade dock under dagen och seglingen avslutades i hård vind surfandes in på vågorna i toppfarter upp mot 11 knop.
I Falmouth blev vi bortkörda från den luxösa hamnen innan vi ens lagt till, En stor seglingsregatta skulle äga rum och hela hamnen skulle tömmas, men efter mycket om och men så fick vi ligga kvar. Ännu en gång var det dags att utvänta en kuling, dock blåste det nu rätt riktning för att korsa Biscaya vilket enligt sägen skall vara en riktig mardröm. Nu sitter vi här 350 Nm från England och vi har haft den bästa seglingen man kan tänka sig. Vi har haft vindar som växlat från N-V i lagom styrka, Vi seglar för fullt ställ vilket för oss innebär genua och storsegel.
I morse efter frukost var jag sugen på att testa trollingfiskespöt vi fått av Biltema. Micke bad Vätten om tur och påpekade hur gott det skulle vara med lite färsk fisk. Efter ett par minuter hör vi hur slirbromsen på rullen börjar rusa och jag kastar mig efter spöt. Något stort sitter på kroken och kampen mellan natur och människa har börjat. 20 minuter senare ser vi något stort glänsa till i vattnet, och Micke kan med hjälp av fiskkrok och enorm styrka bärga en tonfisk på cirka 10 kg.
Olof och jag fick använda fördäck som arbetsyta och vi började metodiskt rensa och filea fisken. Mitt under arbetet skriker Olof att han sett en val. Vi lugnar oss då för tillfället med arbetet och övergår istället till att spana efter valar. Det visar sig snabbt att valen inte är ensam utan att det är tre fenvalar från 8-18 meter långa som simmar runt vår i detta sammanhang lilla båt. Valarna är helt orädda och kommer med tiden närmare och närmare vår båt. Till slut är de så nära att vi nästan är oroliga att en kollision kommer inträffa. Efter 15 minuter är den underbara upplevelsen till ända och valarna avlutar ”showen” med att göra hopp vi tidigare bara sett på TV.
När fisken är filead bjuds det sushi till lunch och ”sushi kittet” jag fått av min älskade Emma kommer väl till pass. Aldrig har jag ätit färskare Sushi. Fisken hade 2 timmar tidigare simmat omkring i Atlanten och nu åt vi den till lunch.
I skrivande stund håller Olof på att tillaga vår middag och på menyn står det 2 kg Stekt tonfiskkotlett. Denna kommer avnjutas naturell utan tillbehör, som Micke sade: ”Varför äta ris eller potatis om man inte behöver, synd att slänga fin fisk”.
Solen sjunker sakta mot horisonten och en lugn natt inväntas, imorgon hoppas vi sikta Spanien och La Coruña. Vinden har vänt och det är vår tur nu…
/ M+E=sant samt grabbarna fåfänga
