Inledningsvis bör för de ännu oinvigda kanske nämnas att resan nu går på en ny kurs. Motivationen hos besättningen att fortsätta resan som planerat fanns inte och vi har därför röstat igenom om att sikta på Nya Guinea tills i vår. De som följer oss dit får veta vad som händer därefter.
Vi har hursomhelst efter en odramatisk och snabb segling från Lissabon ankrat ett fåtal meter från något liknande Peppes Bodega i Las Palmas, huvudstad på de fängslande exotiska Kanarieöarna, för att otåligt invänta celebert besök. Av det vi hittills hunnits utforska är nämnvärt den förvånande vackra gamla staden och de famösa stränderna som vid lunchtid närmast liknar en valrosskoloni i parningstider på en potatisåker. Vågsurfingen är dock duglig vid nordliga vindar. Södra delen av ön lovar bättre badmöjligheter och trovärdiga rykten gör dessutom gällande att det går att hitta bra klättring i bergen på ön. I kombination med den europaberömda vindsurfingen på östsidan ska det nog gå att trivas här en tid.
Hittills har dock merparten av tiden gått åt till reparationer. Vindrodret, som efter den förra lyckade operationen klarade precis en halvtimme innan patienten dog, har blivit ombyggt och kortvågsradioantennen har reinkarnerats till ett åtta meter långt metspö. De första försöken att få in ett väderfax från ”Deutscher Wetterdienst” i Bremen fallerade dock till förmån för ett meddelande från en plats strax bakom månen att marschordningen var klar och att ”de” var beredda att anfalla inom 72 timmar. Vi hoppas att vår nyfunne bohemiske och händige långseglarvän Bosse, med en båt av samma fabrikat och modell som vår (men tack vare för oss okända företeelser som rejäl ombyggnad och vård utan några som helst likheter), kan hjälpa oss på traven.
Här har vi för första gången börjat träffa riktiga seglare som inte anser att man behöver en båt värd ett mindre lands samlade årliga förädlingsvärde med en pudel som däckshund för att segla långt. Stämningen mellan båtarna är här trevlig och hjälpsam snarare än snorkig och vår båt känns åtminstone relativt sett bara bättre och bättre ju längre tid vi är ute. Även jag med min normalt rymliga riskperception ifrågasätter ibland det lämpliga i att korsa hav med vissa av de farkoster som nått hit..
Men, med ord som är Emilys, min aldrig sinande källa till goda sentenser.
“A ship in a port is safe, but that’s not what ships are built for.”
/Olof
