Jag tänkte berätta lite om hur livet ombord ter sig härute. Jag förstår att ni som står oss nära är oroliga och tänker mycket på oss, det hade jag också gjort om rollerna varit ombytta. Kanske kan det underlätta lite att få veta så mycket som möjligt om det liv vi lever.
Just nu går vi för motor efter att ha fastnat i ett område med stiltje och analkande lågtryck. Mattias storebror, Andreas, förser oss med väderleksrapporter. Vill passa på att tacka för den tjänsten som är ovärderlig för oss. Vi hoppas att inom loppet av några dagar hitta tillbaka till den ostliga passadvind som burit oss så här långt. Vi är ju redan inne på den sista, korta halvan av resan, får vi bara vinden tillbaka så är vi för katten snart framme.
Så till rubriken, en dag ombord. Som jag skrev till Frida, låt oss för enkelhetens skull anta att dagen börjar med en tidig vakt vid rodret. Vi kör enligt trettimmarsskift som varje dag förskjuts av två gemensamma måltidstimmar. Vakt är rätta ordet eftersom vindrodret håller kursen nu för tiden. Det brukar bli en dryg timma styrketräning i sittbrunnen och så blaska av sig lite och vila en stund. Vid nio eller tio är det frukost och därefter rinner timmarna på. Saker som görs rutinmässigt är: Dagens personliga göromål, något nyttigt t.ex. att laga revor i segel, vi dushar dagligen (salt), äter lätt lunch, pluggar ekonomi (tråkigast), städar respektive städområde ombord, läser och skriver lite mail och dagbok (roligast) och så äter vi middagen som får sägas vara den gemensamma höjdpunkten på dagen.
Maten är allt annat än torftig, ett utdag ur menyn innehåller bland annat dagligen nybakt bröd, paella, spagetti carbonara, hemgjorda piroger och färsk firre. Vanlig efterrätt är fruktcocktail med choklad, men även gräddtårta stod på bordet så sent som för fyra dagar sedan. Inte illa när man varken har ugn eller kyl va? Kort och gott skulle vi få rulla iland på Tobago om vi fuskade med tränningen.
Förutom rutinen blir det många böcker lästa (speciellt för Olof och Mattias som inte ljudar sig igenom böckerna), en del skisser i skissblocket och handen på hjärtat ganska många timmar blint stirrande ut i vattnet. Man har mycket tid att tänka på sakar och ting, mycket tid att kännna sig tacksam för allt man har och ibland tar för givet.
Vi kämpar alltså på och lever ett ganska "vanligt" liv medan vi sakta men säkert närmar oss målet. Hummöret är uppåt bristen på vind till trots, mycket beroende på dagens happening. Innan vi drog igång motorn tog vi ett dopp med 5000 meter glasklart vatten under oss. Jäkligt häftig känsla med varning för undervattenssvindel.
Hörs snart
Micke, knoll och tott
