2004-09-27
Det närmar sig

Måndagen den 27e september, imorgon blir den 30e dagen på Atlanten. Det känns konstigt, en hel månad, jag kan inte säga att jag upplever att så många dagar har passerat.

Vi går för motor, låga varvtal för att snåla med dieseln. Även om man längtar efter att hissa segel går det inte att blunda för det storslagna i det vi upplever. Ett världshav som sover, inte en krusning stör ytvattnet, det ligger blankt som en spegel så långt ögat kan se. Endast dyningen rör vattnet, inte som vågor utan som kullar som mjukt lyfter båten ett par meter och sedan sänker den igen.

Dagarna är heta, "Solen gick upp som ett draget svärd, vilket ingen kunde undkomma", ja så känns det. Då är solnedgångarna desto bättre, röd som glödande kol är himlen innan månen tar över ljuset (det är fullmåne inatt) fram till sent på natten då den faller ned i havet och tänder stjärnorna. Först i soluppgången släcks de ut, en efter en och lämnar åter plats för svärdet. Att sova fastspännd på däck är både svalast och vackrast, jag brukar ta med mig pannlampan och läsa en stund innan jag somnar.

Vad händer annars? Gårdagen i korthet: Frukost, mailade lite, bytte en trasig kabel till solpanelen, plastade igen ett litet hål som tillät länspumpen att blöta ner i köksskåpet, sedan kaffe, pluggade ekonomi, lagade middagsmat, också dagens två höjdare... Först högg en Marlyn på säkert 50 kg på fiskedraget, slet loss två krokar och bjöd på två imponerande hopp innan den försvann. (Finns det inga normala fiskar här? Jag är lite trött på stålfisken och hans polare!) Därefter kom en utmattad fågel och landade på båten och sitter fortfarande kvar, vilar och putsar sig. Jag tror den är för trött för att vara rädd, man kan sitta direkt bredvid utan att den bryr sig och den landade t.o.m. på mitt huvud när jag delfinspanade i fören. Vår celebra gäst vägrar ta emot mat men gör ogenerat sina behov direkt på däck, vilket styrker våra teorier om att det rör sig om en hanfågel.

Vi har nu 380 distans kvar till Tobago, det börjar brännas. Jag har bilden klar för hur det blir att komma fram. Paradisiskt, först ska jag pussa landbacken, därefter hitta någonstans att köpa glass, ringa till Sverige, äta massor av kött och sallad, dyka med hammarhaj, dricka mohito....

Vi hörs på Tobago /Micke, Tarzan och Hårfager

Soluppgång Björnen sover Misshandlad fiskekrok Världens sämsta fågelskrämma