De tio dagarna var mycket sköna och vi hann göra mycket saker, allt från lite vandring i regnskogen till underbar dykning och snorkling. Det jag kommer komma ihåg mest var nog dock när vi tre intog en öde strand, snorklade och harpunerade fisk. Till vår stora glädje lyckades Micke även fånga en gigantisk hummer på runt ett kilo. Dessa havets läckerheter tillagades på bästa sätt, invirade i folie i öppen eld. Som tilltugg avnjöts viltfångad och nyslaktad kokos.
Under seglingen mellan Tobago och Bonaire slog det mig hur gammal jag blivit, som barn var alla seglingar längre än 3 timmar något outhärdligt och aldrig någonsin trodde jag att fem dagar till sjöss skulle vara något jag skulle njuta av (Fråga min mamma den som inte tror mig). Dagarna var lata och sköna och vi njöt av den perfekta passadvinden och den medtagna färska frukten från Tobago.
Dock vore det lögn att säga att jag inte njöt av att se Bonaire sakta stiga upp ur havet. Det är en viss känsla att komma fram till ett mål man tagit sig till för egen maskin. Att dessutom mötas av ett vatten som får simbassängvatten att se grumligt ut gör ju inte saken sämre.
Vattnet är verkligen kristallklart och jag tror inte jag överdriver när jag säger att sikten i varje fall är bortåt 25 meter. Jag är dock lite orolig att Micke skall utveckla gälar efter all den tid han har tillbringat i vattnet både här men också på Tobago.
Bonaire i sig är en lite och låg ö som livnär sig på Turism och saltproduktion. Dock tror jag mer på turismen än saltproduktionen efter det att jag sett alla de amerikanska flaggorna och med vilken hastighet amerikanerna gör slut på dollar.
Vi hoppas att vår resterande tid här på ön skall bli härlig och mitt personliga mål blir att få se en rosa Flamingo.
Mattias +Humle och Dumle
