2004-10-28 G.M.Y M.Y.T

Ny satellittid införskaffad så vi kan uppdatera. Smidig uppfinning det här, en påminnelse om att allt har en bra sida, även den amerikanske militären. ABC-öarna ligger nu bakom oss. Stäven pekar mot den jungfruliga San Blas arkipelagen. Havet är fridfullt lugnt. Inte ens jag går på postafen (sjösjukepiller) vilket för dem som sett mig genomlida och kapitulera inför barnkarusellerna på grönan säger en hel del om vädret. Tristess tänker kanske någon, men försök sy Panamas gästflagga själv så får du se hur mycket tid du har kvar den dagen. Fråga Mattias. Dramatikfrånvaron kan möjligen illustreras av nedanstående konversation: Mattias: Är det över? Micke: Ja. Nu har det bedarrat. (7 minuters duggregn drog förbi båten) Vi har inrättat något av en rollfördelning ombord, efter principen att var och en gör vad de kan bäst och i enlighet med sedvanlig rättssäkerhetspraxis i moderna sekulariserade länder. Nitiska Micke är således lagstiftande, emotionella Mattias är dömande och elaka Olof är verkställande. Det tog 3 timmar innan jag insåg vårt fruktansvädra misstag. Hur mycket trevligare vore det inte om istället liberala Olof blev stiftande, rättvisa Micke dömande och snälla Mattias verkställande? Rockad tack. Behållningen av Bonaire utgjordes av mycket utmärkt fridykning, lite ökensafari och en hel del Lelle. Denna übervänliga utlandssvensk gav oss inte bara ett nytt mycket välbehövt försegel, han svetsade även ihop vår trasiga pushpit, skänkte oss tre dyktankar och insisterade som ersättning på att få ha oss som gäster på en utsökt middag hemma hos honom och hans trevliga holländska sambo. Vi kan inte annat än att uttrycka vår djupaste uppskattning. Tack Lelle, och lycka till med katamaranen. /Tre gringos, mot solen. El Olofo vid pennan.