2004-11-20 Panamakanalen och pånyttfödelsen i Stilla havet

Då var Götakanalpassagen över och ni som varit oroliga kan nu pusta ut. Sa jag Götakanal? Ja slussningen genom världens största slussar (980*110 fot) var nog mindre dramatiska än en dag vid slussarna i Linköping. Ännu en gång visade det sig att de mardrömshistorier vi fått berättade för oss var överdrivna, förskönade eller helt enkelt osanna, i varje fall stämde de inte överens med vår fina passage tillsammans med den Australiensiska 46 fots ketchen Chardonnay II . Självklart var vi nervösa inför detta speciella tillfälle. Sanningen att säga var det nog jag själv som stod för det största nervsammanbrottet, detta efter vi ljugit ihop vid inmätningen att vår lilla båt skulle göra 8,5 knop för maskin och vi en bra dag lyckas skrämma upp henne i 5. Slussningarna gick fint och det var en häftig känsla att se de stora slussportarna öppna sig och känna en frisk stillahavsvind fläkta oss i ansiktet. Vi stod nog också för en av de snabbaste passagerna och bunkringarna genom tiderna. Grannbåtarna i Colon gapade av förvåning när de såg med vilken effektivitet man kan arbeta och de flesta båtar vilka lätt tar 3 veckor för sig att gå genom kanalen var nog förundrade över att man på tre dagar hinner: köpa 4 kundvagnar mat, fixa 21 st 20 liters dunkar med vatten, provtrycka 3 st dyktankar, få tag i 4 st 120 fots linor, 8 st bildäck vilka fungerade som fendrar, införskaffa allt på vår ca 50 punkters långa inköpslista, få pushpiten svetsad, gå genom all den byråkrati som krävs inför kanalfärden samt att gå mot båtklubbens regler att hyra deras dyra linhanterare för att istället ge oss ut på stan och hitta våra egna till en fjärdedel av priset. Nu sitter vi här ute till havs och jag tror inte jag har sett så mycket regn någonsin tidigare. Det fullkomligt öser ner och under mitt tre timmars vaktpass i natt kunde jag dricka 1 ½ glas vatten som kommit från ovan. Nu hoppas vi på bättre väder så vi kan få en härlig segling till det stundande Galapagos. Pessimisten: ”nu kan det inte regna mer”, optimisten: ”jo då”. /Mattias +Tolstoj och Dostojevskij