Självklart anlände vi till Galapagos mitt i natten och med trasig motor, det blir ju så mycket mer komplicerat att att ankra bland klippor och charterbåtar då. Hur som helst fick vi i ankaret till slut, och morgonen därpå bjöd på solsken till vår stora överaskning och glädje. Ni som läst de senaste resebreven är ju redan införstådda med att solguden övergivit oss och vindguden vänt oss ryggen, (Finns det någon snabbkur för att ge lyckovätten ny kraft Mamma?) så det var en hel del (läs allt... varenda mutter ombord) som behövde vårdas och torkas. Men kanske får vi ordning på grejerna igen även denna gång. Igår fixade Olof aktersnurran medan jag och Mattias ägnade hela dagen åt att söka reda på våra båda ankare på botten efter att någon troligtvis kört över ankarlinorna. Rena turen att båten inte spolades upp till sin slutliga vila bland klipporna. Idag väntar motorn på mekanikerns dom, om han inte gör en "manjana" igen och inte dyker upp förståss, den läckande ankarboxen skall plastas och botten som mest liknar en algkoloni ska skrapas.
Men det var ju egentligen inte den vanliga materiella missären jag skulle berätta om, utan om allt vi sett den sista tiden. Efter två dagars dykning och en veckas båttur runt öarna har ungefär följande adderats till min "har sett"-lista.
Hammarhaj, galapagoshaj, och revhaj, jättesköldpaddor och svart havssköldpadda, galapagoshök, albatross, fregattfågel, blue footed bobies, havs- och landleguaner, sjölejon, pingviner, guldrockor, osv. Kort och gott massor och man kommer så otroligt nära alla djur på öarna som naivt nog inte är rädda för turister. Men det blir hopplöst att berätta om hela faunan vi sett, istället får kameran tala. Resebrevet kryddas med en liten bildkavalkad (och som vanligt dyker en bildtext upp när man för pekaren över respektive bild).
Vi har alltså varit här i två veckor nu och det böjar så smått dra ihop sig till att segla vidare och plugga inför januari månads ekonomitenta. Semestern är slut för den här gången vilket känns ovanligt tungt. Det är farligt att lämna båten för länge, som vi gjort den senaste tiden, lätt hänt att man börjar minnas hur det är att sova i en säng, äta färsk mat och dricka kalla Mohitos. Ja, speciellt att dricka kalla Mohitos väcker starka minnen, men det ska vi göra i april nästa år också, eller hur Frida?!
Just nu är nog lite diciplin och flyt med göromål och vindriktningen till Påskön vad som behövs för att julstämningen skall infinna sig ombord, men den brukar ju komma till slut varteviga år, kanske även detta när Mattias korkar upp sin hemgjorda glögg ikväll.
Cavabanga!
/Micke
