För er som inte hört historien allaredan om hur det kom sig att Mattias flög till doktorn i Mariannelund (eller var det Quito, jag minns inte så noga) istället för att segla till Påskön så kommer historien här i korthet.
Mattias sitter på huk på Galapagos, reser sig upp samtidigt som han vänder sig om och "sicken blåst" så gick menisken åt skogen. Det var det hela, karln är redan opererad och lyxar enligt egen utsago på sjukan i väntan på rehabilittering och sedemera flyg till Påskön.
De kvarvarande två har dock kastat loss och våra värsta farhågor om stenhård kryss har ännu så länge varit överdrivna. Vi glider fram på en mycket bekväm bidevindsbog och är förskonade från sjösjuka. Förråden är laddade med färsk mat och vi skall nog också lyckas knåpa ihop ett litet julbord till imorgon ska ni se. Burkskinka med senap, sill (dock inte som Mammas), potatis, ägghalvor, nyinköpt kryddad korv, svamp till stuvning, glögg, ost och så undrar jag om inte Olof har något smaskens gömt någonstans. Liten julklappsutdelning blir det också och helt säkert kostar vi också på oss ett litet satellitsamtal hem för att insupa äkta jul under några minuter.
Kram alla där hemma, vi saknar er som katten (Fridas katt Maggan alltså) nu i julhelgen.
/Micke och Sjusovaren
PS. Javisstja, jag lovade Olof att berätta om avskedslunchen på Galapagos då Micke fick sig ett nyp. Vi åt lite julbord (lunchbuffé på pirrestaurangen) dagen innan avfärd tillsammans med danska (fast egentligen född på Galapagos) bekantskapen Teppy och hamnade bredvid två mycket kitchiga överklasspumor på runt 60 jordsnurr, den ena klädd i vildmarksbyxor av glansigt silke och den andra i leopardtights med matchande kedja på glasögonen. Det visade sig att "tjejerna" bodde på ett lyxhotell uppe i bergen som de knappt hade lämnat under sin vistelse på ön och fascinerades nu av att man kunde se vattenödlor simma förbi i vattnet nedanför uteserveringen. Men jag förstår att de tog det lugnt, man får ju inte bränna ut sig inför det för dem väntande julfirandet på Hawaii och nyårspartyt i Las Vegas, jo jo. Hur som helst blev "flickorna" lite begeistrade av framförallt mig och leopardtightsdonnan avslutade innan hon gick med att tillkännage att hon sett mig kickandes boll på stranden och att jag var en riktig liten pudding med min brunbrännda kropp och mitt blonda hår samtidigt som hon nöp mig lite ömt i kinden, för att därefter vända på klacken och svansa iväg. Så kan det gå, ännu en erfarenhet rikare. Nu vet jag alltså hur det känns att som ung mö bli ofrivilligt och pråligt upflirtad av någon övermodig strandraggare i baren.
God Jul
