2005-01-06 Tvåtusenfem

En lugn nyårsnatt på ett stilla hav. Skumpa enbart förekommande i glasen och moln bara det lilla av oro över vilken tidszons årsskifte vi egentligen skulle fira. Nyårslöften gavs (jag berättar: ska försöka sluta att jämt betrakta allt och alla så fyrkantigt och rationellt, Micke föredrar att låta sina handlingar tala) och det gångna året summerades på personliga och större plan. Mycket har hänt men det mesta känns just nu överskuggat av naturkatastrofen utanför Burma och dess verkningar över halva jorden. Långt från nyhetsmedier nås vi ändå av ogreppbara siffror på drabbade. Det stannar fattningsmässigt vid nummer, vi kommer fram till att ”tusen” nog är den största storleksordning människan kan visualisera, därutöver blir det bara siffror. Här är kanske tusen gånger så många påverkade. Insikten att vi alla åtminstone känner någon som känner någon slår hårt. Vi har dock varit nådigt förskonade från naturens ilska hittills och bortsett från en vilsekommen och för oss irrelevant varning om storm och några kraftiga vindbyar har vi haft det fridfullt och skönt ombord. Vi tar det lugnt och laddar batterierna. Båten känns dessutom bättre än någonsin efter renoveringen på Galapagos. Reparerad motor, ny generator, tätad propelleraxel, plastade läckor, förstärkta luckor och en ny rysk bottenfärg som håller sjögräs, havtulpaner, aborrar, sjöjungfrur, ubåtar, bettlare och annat oönskat off our property. Hälften av världens största hav är snart korsat och vi väntar med spänning på att få se siluetterna av de stora polynesiska stenstatyerna på Påskön avteckna sig mot horisonten. Där kommer vi att möta upp med en Mattias som anländer i förstaklass efter att ha varit på verkstad och festat loss på If:s bekostnad. Det ska bli skönt att kvittera in en månads nattpass och vård av båt. Jo, och kul att ses naturligtvis. /Olof