2005-02-29 Bonjour

Vi passade som vanligt på att komma fram till vårt mål i skymningen, i detta fall atollen Anaa. Vi tog då det självklara beslutet att inte gå in innanför luriga rev i dåligt ljus så vi gjorde som riktiga långseglare, vi kastade drivankare utanför atollen och låg och guppade hela natten. Vi belönades denna kväll med en av de vackraste regnbågar jag någonsin skådat. Vid soluppgången lade vi till vid en jätte stor förtöjningsboj utanför den lilla byn, vi simmade sedan in för att få sträcka på benen och titta på den jättelika atollen med dess vackra turkosa vatten. Byn var den läskigaste jag någonsin besökt och man kunde tydligt se att en population på 500 personer är för liten för att hålla generna fria från inavel. Innan vi lämnade atollen så passade vi på att snorkla lite och vi hade turen att få simma med många svartfenade och vitfenade revhajar, häftigt! Avslutningen av besöket på Anaa blev inte helt utan spänning. Vågorna hade byggts upp under tiden Micke var inne och sprang så han kunde inte ta sig ut till båten då vågorna bröt mot revet på ett farligt sätt. Vi hade en kort överläggning via VHF om vi skulle plocka upp Micke på andra sidan ön eller om han likt Pippis pappa bli ”negerkung” på en söderhavsatoll. Beslutet blev det förstnämnda och vi kunde lämna Anaa fulltaliga igen mycket odramatiskt. De sista 250 sjömilen till Tahiti blev härliga med perfekt slör och vi seglade lugnt och fint in i Tahitis huvudstad Papete tidigt på morgonen den 26:e februari. Vi belönade oss själva efter ha avverkat 950 sjömil på 13 dagar med en stadig frukost klockan åtta på morgonen beståendes av hamburgare, pommes och en riktigt kall Cola, bara två poäng enligt viktväktarskalan hävdade Olof. Vi siktar nu på riktigt goa dagar på Tahiti och grann ön Moorea innan min storebror anländer den 5:e mars. Bon Voyage /Mattias, Jörgen och Fransmannen