De sista dagarna på Bora Bora förflöt utan att det gick någon nöd på oss. Lite dykning, lite klättring, lite mer bad och en och annan glass gjorde tillvaron ganska behaglig. Vi lyckades också med konststycket att få lift tvärs över ön; fyra personer och tre dyktankar – i samma bil. Tacka vet jag pick-up trucks och trevliga polynesier.
Sista kvällen blev dock onödigt händelserik kan tyckas så här i efterhand. Efter en sista måltid på restaurant kom vi tillbaka till Aurora bara för att finna henne kajkandes i hamnbassängen med endast akterförtöjningen i land. Rodret låg farligt nära betongkajen, men dess bättre utan skador. Det visade sig att vi förtöjt på taxibåtens plats, vilket uppenbarligen inte var så uppskattat. Istället för att på ett sjömannamässigt sätt flytta Aurora till en annan plats, i den för övrigt tomma marinan, valde man helt sonika att kasta loss oss och låta båten driva ut i hamnbassängen. Efterspelet roade i alla fall den delen av besättningen som gillar att övervinna byråkratins hinder. Resultatet blev till slut en polisanmälan, vilket måste betraktas som en seger för Aurora och framförallt hennes kapten. Mot hans beslutsamhet hjälpte ingenting, inte ens att handgripligen bli utburen från polisstationen, inte bara en gång, utan två.
Efter att sedan ha låtit Micke gå på plankan i form av en surfingbräda bakade Mattias en dubbel omgång Panamax-sockerkakor som vi tog med oss till Ricky och hans besättning för en avskedsfika. Därefter hissades segel och kursen sattes mot Rarotonga. Hittills har vi haft ömsom stiltje, ömsom kalasförhållanden och humöret har svängt därefter. Olof har klarat av ett oanständigt antal psykologipoäng medan Mattias har skött ruljansen ombord samt förfinat sockerkaksbaket (vi är nu uppe i Mark IX, tror jag) och jag då och då handstyrt lite grand. Vi har också belönats med två extremt fina tonfiskar och verkligen kunnat frossa i både sushi och fiskgrytor. Tyvärr kan det också konstateras att det nu förbrukats två stycken Magellan GPS:er på ca nio månader och att Olofs trotjänare från Garmin återigen fått rycka in, och det med bravur. Nu är det dags att slita sig från datorn och laga mat åt besättningen, som är på väg in i ännu en solnedgång med sin älskade Aurora…
/Andreas
