Som vanligt fick vi dock erfara att en 35 år gammal båt är ett mischmasch av mismatch. Finmekaniska ambitioner övergår snabbt i ett febrigt sökande efter en större slägga. Humöret faller i takt med verktygen som för evigt försvinner ner bakom händelsehorisonten i vårt oåtkomliga kölsvin. Fastrostade beslag och runddragna muttar ler i mjugg. Att få ner en 0,1 ton lätt lekamen (vågen på apoteket måste ha visat fel..) bakom Volvo Pentan i det inte allt för generöst tilltagna motorrummet under en gassande sol skapar irritationer som kanske inte egentligen alltid står i proportion med problemet. Andy, trevlig svensk bosatt på ön, fick till slut (och till vår glädje gratis) rycka ut med en metallsvarv för att få loss de sista delarna. Tjänster utan egentliga gendito. Vi utnyttjar de våra från äran och hjältarnas rike så att vi nästan skäms. Det vi efterlämnar är tacksamhet.
Med en nu förhoppningsvis för gott tät båt lämnade vi Nya Zeeländskt territorium till förmån för Tonga. En frisk bris åt glupskt sjömil och den 31 mars gick vi och la vi oss 100 distans från kusten. Den 2 april vaknade vi utan att vara mer än vanligt utvilade och undrade vad som hänt. Det här med datumlinjen är inte helt lätt. Vi slapp i alla fall jet lag. De av er som följer hemsidan kanske har undrat hur vi kan ha en uppdatering från den 29 februari i år, men det är inget mot hur vi undrar var första april tog vägen. Visserligen har aprilskämt i media förbjudits av EU på grund av kostnaden för de rättsliga efterspelen (källa: ”The Sun” den 1/5 -05). Men det är ändå svårt att inte känna sig lurad. Man vrider klockan en timme bakåt och kommer fram i morgon. Juste timlön om man jobbar som matros. Förvirringen i vårt uppslagsverk är dessutom massiv. ”Since the earth rotates 15 degrees of longitude per hour, the earth’s 360 degrees were divided into 24 zones...” Hmm, hönan. Eller ägget..? Nåja: “...each measuring about 15 degrees in width. The 0° longitude line, or meridian, was defined as a line running through the old Greenwich Observatory in Greenwich, England.” Bekvämt. Fast fransmännen hade en egen nollmeridian genom Paris tills för inte så länge sedan. ”Time in each of the 12 zones east of Greenwich increases one hour for each zone. Time in each of the 12 zones to the west of Greenwich decreases by one hour.” Men det blir ju 25 tidszoner? Eller vad är klockan i Greenwich? Kartan i samma verk visar dock bara 11 zoner västerut och 12 österut så något måste ha försvunnit på vägen. ” Each time zone is defined by its distance east or west of Greenwich” förkunnar den vidare. Men vi är tveksamma. Kina är 50 grader brett men har samma tid. Mongoliet har en helt egen tid. Likaså Nepal. I Berings Sund åker datumlinjen 20 graders slalom. Ön ”Millennium” i Kiribati ligger 30 grader för långt österut för sin tid. Lukrativa turismnyårsplaner låg kanske bakom men Tonga blåste dem. De ligger 13 timmar före Greenwich på samma dygn?! Hur kan EU tillåta det? För att inte tala om sommartid. Det enda vi är helt säkra på är att vi inte vet vad klockan är.
Tid verkande inte vara så viktigt för de bofasta på Tonga heller för den delen. Ineffektiviteten hos ett outvecklat land var ständigt närvarande. Fattigdomen stor och misären lurade bakom knuten. Ön är avbefolkad och skräpig, bilvrak ligger överallt. En nattlig löprunda tog mig till en brinnande soptipp där mängder av människor bodde, åt, sov och bildade familj. Beklämmande. Överallt skelett av hotellprojekt som aldrig blev färdiga. Intrycket av paradisö försvann snabbt och vi lämnade ön med en besk eftersmak i munnen efter bara några dagar.
Fiji är nästa mål. Mattias sista etapp. Hans sista segling pågår i skrivande stund. En behaglig seglats, men det känns ändå lite svårmodigt. Inget varar för evigt, det är bara att njuta så länge man kan.
/Olof
