Tre dygn och irriterande få sjömil är avverkade av min första soloseglats, vädret ville inte ge mig en enkel start. Omväxlande vindstilla och åskbyar. I genomsnitt har det nog varit bra seglingsförhållanden. Hårkorset ligger dock stadigt på Cairns, 1700 distans bort, där Martin mönstrar på om några veckor. Ska bli väldigt kul.
Det var en lustig känsla att bunkra till bara en person. Men också tydligt att saker sätter spår. Innan den här seglatsen tyckte jag att 800 gram kall falukorv on the rocks var en fullvärdig måltid. Jag visste inte hur man hackade en lök för att få fyrkantiga bitar. Det är sant. Nu, efter 10 månaders hård träning av Micke och Mattias som konsekvent vägrat acceptera bruna bönor på burk till middag, åkte av fri vilja för mig tidigare okända födoämnen som balsamvinäger, haricots verts och solrosfrön till frukostbrödbaket ner i kundvagnen. Jag betraktar visserligen fortfarande en hel falukorv utan tjafs som ett dugligt alternativ till dagens lunch, men arsenalen av möjlig mat att tillaga under primitiva förhållanden har definitivt ökat. Bra att kunna om man skulle råka tälta någon gång.
Sprit till köket skulle också införskaffas innan jag åkte. Lättare sagt än gjort. Efter några timmars letande var 30 ml på ett apotek det närmaste jag kommit. Möjligen var det av folkhälsoskäl förbjudet att sälja för när jag till slut fann några flaskor på Singhs Hardware så fick mr. Singh själv komma ut för att godkänna köp. Jag propsade på 20 liter och en intensiv förhandling bröt ut, inte om pris men väl om kvantitet, varvad med mr. Singhs förmananden om olämpligheten i att dricka den T-röd liknande vätskan. Till slut gick han motvilligt med på att ge mig vad jag ville ha. För att lätta upp stämningen lite frågande jag om de möjligen också sålde apelsinjuice, muggar, en shaker eller kanske några små cocktailparaplyer? Humor var nog inte mr. Singhs starka sida dock för han beordrade servicemindigt genast sina undersåtar ut i butiken för att leta.
Måste nästan skriva en rad om det sista dyket jag gjorde innan avfärd. Världens sannolikt enda marinreservat där de matar djuren ligger på Fiji; ”Shark Reef”. Tveksamt rent etiskt, men för lockande för att låta bli. Ackompanjerad av fyra stora soptunnor med fiskrens och slaktavfall togs jag ut till revet där en man iklädd ringbrynja i rostfritt började sleva ut innehållet i havet. När båten och vattnet runt omkring började likna en Palestinsk halalslaktares kök efter ramadan dök vi ner för att mötas av obeskrivliga scener. Vit- och svartfenad revhaj i mängder, nurse shark, citronhaj och gråhaj. Sju kraftiga tjurhajar som med självförtroende svävade runt och åt. Och i ensam majestät den största haj jag sett, en 4m+, kraftig tigerhaj som gled runt bland fascinerade dykare. Att se ett sådant rovdjur slita en tonfisk i stycken på en halv meters avstånd var… mäktigt.
Dryga två veckor tills jag förhoppningsvis får landkänning. Gott om tid att se efter vad som finns där. I botten av sig själv.
/Olof
