2005-05-03 Överens med havet

Innan den här seglingen påbörjades för snart ett år sedan sa jag vid något tillfälle att jag skulle bli besviken om det inte blev hårt väder någongång under resan, så att man fick känna på. Nu har jag fått känna på. Känna på hårt väder, isolering, osäkerhet, havets nycker och styrka och ödmjukheten inför insikten om vår ofattbara litenhet jämfört med naturen. Och glädjen av att till slut bemästra elementen. Jag är inte besviken. En hård segling från Fiji är över, aldrig har det kännts bättre att sätta fötterna på fast mark igen. 19 dygn av stiltje (körde till slut sönder motorn i frustrerade försök att komma någonstans), stormbyar (gjorde som mest 10 knop på bara stormfocken), åskoväder (har nu sett masten lysa som en ficklampa) och cirklande lågtryck som jag aldrig riktigt lyckades undvika (det största döptes till Sheila strax efter att jag kört igenom det, jag är glad att det höll sig anonymt så pass länge). Jag måste så här i efterhand jämföra ensamsegling lite med soloklättring. Marginalerna blir små och de dagliga uppgifterna stora. Riskerna ökar med det dubbla men det är bara hälften så kul. Ensam är inte alltid stark. Det ska bli skönt att fortsätta tillsammans med Martin som kommer ner om några dagar. Vi stannar i Carins ett tag i väntan på motordelar, diverse utrustning och att komma i rätt stämning, tar sedan sikte på Irian Jaya för lite nya typer av strapatser. /Olof