|
L28
på långfärd är en mycket trygg upplevelse. Det behövs inte mycket vind för att hon ska göra sina fyra knop, men ska det bli lite action så att man får lust att hålla rorkulten i händerna så krävs en hel del blåst. Vi slörade i engelska kanalen i över 20 m/s och hon betedde sig hur stabilt som hellst med dubbelrevad stor och focken. Hon ökar självklart farten i vågorna, men har inga tendenser till att surfa, så en broach är det minimal risk för. Undanvindssegling skötte vi på följande sätt. Vi seglade nästan uteslutande med ett försegel och utspirat storsegel med bommen surrad till förknapet. Enda gången vi använde dubbla försegel var en vecka på atlanten, vilket också funkade bra, men kräver att man har många försegel. Se till att ha två rev i storen, det är en trygghet att kunna reva ordentligt, minskar inte farten mycket, men gör seglingen betydligt behagligare. Se också till att ha ett färdigt system för att reva, det måste gå fort på tropiska breddgrader. Ett tips är att även alltid ha stormfocken redo och surrad till pulpiten. Kryss och bidevind tog det en hel del övning innan vi förstod oss på någorlunda. Det var först på kryssen mot Galapagos och bidevindsbogen till Påskön som det började klarna. Att kryssa med överlastad båt och slitna segel på öppet hav med mycket motsjö visade sig vara lite annat än skärgårdskryss. Här kommer några tips.
|
|